Och så var det lördag.. Klockan är sex på morgonen och jag har legat vaken en stund och funderat på vad som kan vara bra med att vakna så tidigt när det är helg. Ta en morgonjogg känns för tillfället inte aktuellt då regnet dundrar ner utanför fönstret, men jag får i allafall en lång dag att hitta på saker på. Tror jag ska ge mig på sovrummet och se till att det blir helt färdigmålat idag. Efter viss tveksamhet beväpnade jag mig, igår kväll, med ett glas rödvin, en 10 liters färghink och en roller och såg till att ordna bort alla spår av de vinröda tapeterna i sovrummet. Det är dock ännu väldigt flammigt och fläckigt och bakom gardinerna, som blev lite provisoriskt uppsatta inför inflyttningsfesten förra helgen, finns det nog fortfarande lite spår av de vinröda tapeterna. Vem som kommer på tanken att sätta upp vinröda tapeter i ett rum med grön korkmatta och beigea medaljongtapeter på garderobsdörrarna är för mig ett mysterium.

Har även legat och funderat lite på hur det kommer sig att expediten i disken på coop automatiskt antog att jag handlade sushi för två när jag köpte åtta bitar igår. Han packade ner två par pinnar, två wasabipåsar och två ingefäraburkar. Hm, är det så att det helt enkelt inte är tänkbart att någon kan sitta själv och äta sushi en fredagkväll, eller såg jag kanske inte ut som någon som kunde få i sig åtta små sushibitar. Wasabi och ingefära äter jag visst för två, men fortsätter han på samma sätt så får jag iaf ett bra ätpinnlager i lådan.

Nej nu ska jag nog ge mig ut på en liten morgonjogg ändå för nu dundrar inte regnet lika mycket utanför.

Det blev ingen morgonjogg, men efter att ha målat lite i sovrummet, ätit goda frallor med leverpastej och en skål fil och flingor tog jag mig en promenad. Vitprickig, med rufsigt hår och i joggingkläder bestämde jag mig för att ta promenaden förbi Lidl och köpa lite billiga jordgubbar. Tidigt en lördag morgon kanske det ändå inte är så mycket folk där, som man behöver visa sig för när man ser ut som en trasdocka, tänkte jag. Fel! Promenaden gick lite snabbare än jag tänkt så var utanför Lidl strax innan de öppnade, och det stod redan lite folk och väntade utanför så jag ställde mig där. Till min förvåning kom det fler och fler, och när jag tittade upp och såg min avspegling i lidldörrarna upptäckte jag något roligt. Jag stod där med en stort flin på läpparna när det gick upp för mig att PRO-Tess var stående nästan först i en jättekö med pensionärer, tidigt en lördags morgon och väntade på att Lidl skulle öppna sina dörrar. En ny PRO-höjdpunkt för mig kanske? Sedan öppnades dörrarna och jag märkte att jag inte är en så rutinerad pensionär ändå, när jag helt plötsligt nästan blir nertrampad av en grupp människor, som i vanliga fall inte brukar se ut att kunna röra sig så snabbt. Min enda tanke var: "Oh my god, it's a stampede!!", och såg nog lite rolig ut när jag fnittrade lite för mig själv. De sprang till korgarna och rusade ner längs hyllorna. Jag funderade och funderade på vad som skulle kunna vara anledningen till denna hets, tills jag upptäckte att det visst var så att mer än jag var sugna på jordgubbar denna morgon.

Nu jädrar är jag igång med det här med bloggande! Kanske är det så att det är första dagen på länge som jag inte har stressat runt som en virrhöna.
Dagen har rullat på och det har varit soligt och regnigt om vartannat. Under en solperiod tog jag en promenad till, och gick nu förbi Ica och handlade lite inför morgondagens grillning och kvällens "moffamys". Lyckades visst med tvättbokningen och efter vissa funderingar över hur de gamla tvättmaskinerna egentligen fungerade fick jag äntligen lite tvätt tvättad. Lyckades dock att göra det jag bara har väntat på att göra sedan jag flyttade in i en lägenhet med en dörr som låser sig automatiskt när man stänger dörren, jag låste mig ute. Efter några sekunders panikkänslor kom jag på att Anna fått en av mina extranycklar och kunde pusta ut. Eftersom Anna bor bara strax nedanför här så var jag ganska snart inne i lägenheten igen. Nu kommer jag förhoppningsvis kolla extra många gånger så att jag verkligen har nycklarna med mig.

Jag som har varit lite anti all bröllopshysteri hamnade trots allt framför tvn när bröllopet visades. Jag satt t.o.m. och snyftade innan Victoria ens kom in i kyrkan. Men ja, är man tjej så är man.

Jag har även varit duktig och bakat två fullkornsdinkellimpor med färsk basilika, rosmarin och fetaost. Luktar så gott i lägenheten när det har varit bakning på gång.
Nu har jag just ätit lite tacos, tagit kvällens första glas rödvin och sitter och funderar på om jag ska ge mig på godispåsen.

Då var det fredag!
Gick direkt från jobbet till affären där jag inhandlade en stor godispåse, chips och sushi och skyndade mig hem för lite fredagsmys med katterna.
Innehållet i godispåsen hade minskat betydligt när jag kom innanför dörren här hemma. Är det helg så är det.
Efter att ha sparkat av mig skorna och gett katterna lite fredagsmysmat satt jag mig i soffan med ett glas rödvin och en tallrik sushi. Det där med pinnar orkade jag inte helt med idag, så efter lite krångel blev det till att äta med händerna istället vilket jag tycker man kan få göra med rå fisk, stelt ris och massa wasabi så det svider i näsan.

Gjorde ännu ett försök att boka tvätt-tid genom att gå ner i vår "skräckfilmsscenariekällarkorridor", hålla upp ett kort framför en apparat tills det piper och försöka lista ut hur man bokar och vad som är tvättstuga 1 och 2. Ska bli intressant att se om jag kommer in imorgon när jag går ner för att tvätta.

Så vad har hänt mer tro.
Förra helgen var det inflyttningsfest och min lägenhet blev invaderad av mina goa vänner, min goa släkt och mina nya vänner här.


Efter massa mat, snacks, öl, cider, baileyskaffedrinkar och babbel knallade vi neråt stan och Olssons brygga för att se vad Arvikas uteliv har att komma med. Blev återigen påmind om att det här med festande och krogen inte riktigt är min grej längre nu när PRO-tess har tagit över. Men det var ett stort uteställe, massa folk (dock en lite låg medelålder för att man skulle känna sig som hemma) och trevligt att få dansa och tjoa lite med vännerna. Efter en raggarburgare från ett stånd utanför där de var så värmländska så t.o.m. skylten sa Körv me brö gick vi hemåt för att tränga ner oss i de sovplatser som fanns. Morbror Jan fick stora soffan, moster Gunnel hade som tur var tagit med sig en extrasäng, Jenny fick min säng, Linda en madrass och jag o Madde delade en madrass. Det vi fick lära oss är att om man är två på en luftmadrass ska man se till att den är ordentligt pumpad. Men måste säga att det var en riktig fnitterframkallare att se Madde studsa som en boll farligt nära madrasskanten fort man rörde sig en centimeter. Det blev inte mycket sömn heller eftersom Linda skulle upp innan sju och åka iväg och skjuta. Strax innan sju blev det därför till att svepa in sig i en filt, koka te och plocka fram lite frukost åt min PRO-vän och efter att ha kramat henne hejdå krypa ner bredvid kusinen på guppmadrassen igen. Efter ca två timmars halvsömn gav vi dock upp och smög upp och åt frukost och städade undan lite medans de andra snarkade vidare. När alla vaknat och lägenheten blivit lite städad gick vi ut för att leta efter bakismat. Det slutade på en restaurang/pizzeria och hamburgertallrikar för nästan allihopa.

Nej, nu ska jag försöka ta mig ur soffan och se om jag ska orka göra ett fredagsryck med att plocka upp lite kartonger innan jag hamnar tillbaka i soffan med en godispåse och ytterligare ett glas vin.

Satt mig just i soffan med en "uj vad jag är duktig" känsla. Vad ska man med karlar till. Känner mig ganska nöjd med mig själv efter att ha fått upp två lampor (de två jag har..kanske ska se till att köpa fler), skruvat upp hyllor, och ställt in tvkanaler utan minsta lilla hjälp av någon av det manliga könet. De som annars har en förmåga att få en att känna sig som en liten dum flicka som inte ska försöka sig på sånt som faktiskt är enkelt. Men iofs, efter alla mina flyttar hade det nog varit illa om jag inte ens lärt mig att sätta upp en lampa själv.
Efter en vecka som Arvikabo har jag nu vågat mig på att ta mig lite irrpromenader innan jobbet, och har än så länge inte virrat bort mig helt. Jag har provat på två utav, vad som verkar som, Arvikas största matbutiker. Den tredje som faktiskt ligger närmast kanske jag ska ge mig på imorgon om jag hinner mellan jobbet och mitt första plasmagivarbesök i Arvika. Sushi har blivit lite av en standardkvällsmat för mig då jag märkte att coop säljer god sushi (eller shhhuuushi som det även kallas mellan mig och min kollega och relativt nära granne Anna).
I fredags lunchade jag och några av mina nya arbetskamrater i Arvikas stadspark i det fina vädret. Riktigt trevligt!

På kvällen provade jag och Anna after work på The Roof. Köpte man något att dricka för minst 49 kronor fick man en minitallrik och tillgång till buffébordet. Här var det inte riktigt samma som mastis tacobuffé som jag vant mig vid, utan det var sallad, gurk- och morotsstavar, melon, korv, kassler, klyftpotatis, pizzabröd med mögelost och kyckling och köttfärs, nachochips och såser. Eftersom det inte fick plats så mycket på den lilla lilla tallriken blev det många vändor. Men gott var det.
I brist på folk cyklade vi efter två cider hem till mig och invigde min balkong med ytterligare cider och vin och babbel.


På lördag morgon begav jag mig till tågstationen och åkte hem till Kristinehamn för att försöka få undan lite mer i min lägenhet.
När pappa hämtade mig på stationen frågade han mig vart jag tänkt att sova när jag var hemma. För, ja just det, jag har ju en lägenhet i Kristinehamn fortfarande men hade inte tänkt på att jag inte hade någon säng där, och min sovplats hos pappa var visst otillgänglig. Men vad gör man, det blir som det blir är ett uttryck jag hört mycket på jobbet på sistone. Eller som Australiens uttryck "No worries" som jag lärde mig leva efter där. Vad ska man göra tänkte jag, allt löser sig på något sätt. Mitt andra bevis för att jag blivit väldigt snurrig på sistone var när jag och brorsbarnen åkte hem till mig med pannkakor för att äta lite lunch, och jag återigen upptäckte att jag faktiskt inte bor där längre. Men vi gjorde det bästa av situationen och lyckades rota fram en sked, en gaffel, ett glas, en petflaska och hittade en övergiven glasstårta i frysen, sen tog vi med allt ut och hade lite kladdpicnic ute vid lekparken. Vi rullade in glassen i pannkakorna och åt snabbt som tusan innan glassen rann ut i värmen. Men sen, vilka barn tycker inte om att äta glass med händerna så vi kladdade på =) Smutsiga barn är lyckliga barn är min filosofi, och jag skickade hem dom glada med glassfläckar i ansiktet och gräsfläckar på byxorna (oj då). Barn är så himla goa med sina kommentarer. När vi satt ute och kladdade kom Josefine och satt sig bredvid mig, tittade på mig och viskade lite hemligt "ska vi leka sanning eller procent". Haha det är inte lätt att få till allt rätt. Jag gick med på det och valde sanning, eftersom jag var lite osäker på vad procent skulle innebära i hennes lek. Hon frågade om jag hade en pojkvän och när jag svarade som det var att nej det har jag inte så kom söta lilla Jonathan och protesterade högljutt att "JOOO du har ju mig". Kan man annat än smälta? Godingar.


Resten av dagen fick jag ge mig ut på sjön med trevligt sällskap, ett stort leende i ansiktet och en mugg rödvin i handen.
Efter båtturen var Linnea snäll och tog hand om stackars hemlösa mig, och efter en massa velande blev det lite mat på Johanssons uteservering och sen en sovplats på en soffa i Väse. Jag hade ju tänkt bättra på fräknarna på sjön, men det slutade med att jag tillbringade resten av kvällen med att leka nykokt kräfta i Väse. Var en ganska kliig prickig kräfta också efter att ett antal hundra mygg mobiliserat en armé för att äta upp oss ute på en ö tidigare under dagen.

Vaknade av att solen sken in genom fönstret, gick ut och upptäckte deras roliga studsmatta där jag fick hoppa tills jag kände att jag börjar bli en gammal kärring, och flåsande fick vila lite innan jag kunde flytta mig från den. Linneas katt kom och satt sig på studsmattan vilket gjorde att jag inte kunde hindra mig själv från att, för ett ögonblick, fundera på hur långt katten skulle flyga om jag tog sats och hoppade lite mer. Men djurvän som jag är bestämde jag mig för att låta katten vara ifred.

Resten av söndagen var jag i min lägenhet och rensade bland de saker som var kvar tills snälla pappa och brorsbarnen kom och hämtade mig för en roadtrip till Arvika. På vägen frågade Jonathan vad Arviken var för något, så jag fick förklara att det heter Arvika och att det är där faster Therese bor nu. Han tittade på mig med rynkad näsa och fundersam blick och sa "Du vet du, du flyttar mycket du. Först bodde du i gula huset, sen bodde du hos farfar, sen bodde du i ditt hus, och nu flyttar du till arviken. Ska du flytta till farfar igen sen?" haha, ja vart ska man ta vägen efter det här tro.

Jaha, då har jag återigen varit dålig på att uppdatera min blogg...

Vad har jag haft för mig sedan jag skrev förra gången tro.
Förra helgen blev det lördags PRO-frukost på balkongen i Lindas trevliga sällskap efter en timmes morgonjogg, på kvällen hamnade jag och moster Gunnel på en rolig födelsedagsfest, och på söndagen var det 2års kalas för världens goaste Milia i Degerfors.

Den här helgen skulle jag ta det lugnt men det slutade med att jag återigen hamnade på en födelsedagsfest och sedan i ett öltält och fick i mig alldeles för mycket vin, drinkar, öl och cider, och härjade runt mer än planerat. I söndags åkte jag och Jenny till Bergvik och Ikea där jag shoppade lite till min nya lägenhet och fick dämpa bakfyllehungern med kycklingfilé med pommes och bearnaisesås. Direkt därifrån bar det av till 13års kalas där jag fick skratta lite åt min roliga släkt och prova att sjunga ja må hon leva med basröst medan min morbror försökte sjunga som en tjej. Allt för att jag skulle slippa vara den enda tjejrösten bland en massa karlröster i vår "fina" sång. Efter att ha satt i mig två portioner smörgåstårta och lite kladdkaka bar det av hemåt för lite packning innan kvällsbesök för hemlagad pizza och film. Förutom en pizza med allt vi kunde komma på som fyllning slank det även ner en hel del godis, och jag kan säga att jag efter allt det ätandet fortfarande var mätt när det var dags för thailunch idag.

Ligger just nu i min säng, i mitt vinröda sovrum med grönt golv i min nya lägenhet i Arvika, och funderar på det här med Murphys law. Sängen är det enda förutom kissarna, lite småsaker, mat och blommor som fick följa med på mitt o Lindas flyttlass tidigare ikväll. Resten kommer med flyttgubbarna imorgon bitti.
Så, Murphys law... Idag har varit en sådan dag där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt att allt går åt helskotta. Imorse ringde jag till flyttfirman direkt när de öppnade klockan åtta på morgonen för att få veta ungefär vilken tid de menar när de säger att de ska komma på eftermiddagen. Fick beskedet att de hade jättekrångel med en flytt i Karlstad och att de antagligen inte skulle hinna flytta mina saker under dagen utan ville komma senare under veckan. Eftersom jag tagit semester idag för att flytta så kändes det inte så överdrivet roligt men ok vad ska man göra. Men de lovade att de skulle ringa runt nio halv tio och berätta hur det skulle bli. Jaha tänkte jag och började ta det lite lugnt med rensandet och packandet och ordna kattbur osv eftersom de säkerligen skulle komma sent, om ens alls idag, och tog en liten avslappningspromenad i solen och gick till thai för att äta lite lunch med mina gamla arbetskamrater, DUMT av mig. Vid halv tolv ringer flyttnissarna och upplyser mig om att de kommer senast klockan två. Oj jippie väntade de sig nog då, men alltid så snälla Therese fick faktiskt lite små tuppjuck på dessa velpellar. Tänkte att då får det bli en snabblunch då och skynda hem och packa vidare och ordna allt. Men då hade dessutom en hel skola i Kristinehamn bestämt sig för att äta på thai just idag, vilket innebar en kö långt ut på parkeringen för att få mat. Är inte det ett praktexempel på lagen om alltingets maximala jävelskap? För att fortsätta på bevisningen av att denna lag faktiskt existerar bestämde sig min mobilladdare att sluta fungera. Nu gäller det bara att hoppas att det lilla batteriet som är kvar i mobilen håller till imorn bitti så larmet går så jag slipper försova mig när flyttgubbarna kommer. För om jag någon gång ska vakna sent så ska det väl vara den gången jag behöver vakna tidigt.
Hittade 34 hål i väggen i min lilla hall. Ser ut som om någon kan ha roat sig med att skjuta med hagelgevär, men det räckte visst inte för att hyresvärden skulle anse att det var värt att ge mig nya tapeter.

Nej nu ska jag sluta med det negativa och försöka skriva om lite positiva saker också. Jenny kom och var snäll och hjälpte mig att packa, så det gick ganska snabbt. Otroligt vad mycket saker man har. En av flyttgubbarna såg mina tavlor, gav mig massa beröm och ville göra en beställning, vilket jag blev lite glad för =).
Snälla Linda hjälpte mig att hämta släpvagn, bära säng och lådor och katter och köra mig till Arvika och bära upp allt i lägenheten. Blev lite kall pizza i bilen som färdkost, och ett test av min grannpizzerias kycklingsallad som belöning efter allt vårt flängande. Och jag, som varit så orolig för hur mina små lurvar ska hantera ytterliggare en flytt, blev glatt överraskad när en av dom började traska runt på upptäcksfärd med svansen i vädret efter bara en lite kort stund tryckande under sängen.
Bilderna verkar inte riktigt vilja laddas upp här idag så jag får göra ett senare försök med det. Nu ska jag försöka sova min första natt i mitt vinröda sovrum (som förhoppningsvis snart blir vitt) och hoppas att jag vaknar i tid imorgon bitti.

Gårdagen tillbringade jag bland annat med att sitta på arbetsförmedlingen, för förhoppningsvis sista gången, och krångla med bohagstransport och pendlingsstöd. Något som jag trodde bara skulle bli en snabb fråga drog ut nästan en timme och saker hade inte klarnat mer när jag äntligen kom därfrån. Men igår var en dag då jag inte lät sådana saker, eller åsynen av sårande människor, dra ner mitt bra humör utan jag tänkte bara att ja va tråkigt livet vore om allt vore lätt, och gick vidare med dagen.
Senare på eftermiddagen ramlade två av mina goa vänner in i lägenheten. Efter ett glas vin och en baileys tog vi oss ner till mastmagasinet och after work där vi slöt ihop oss med lite mer vänner och, proppmätta och alkoholfyllda, lyckades vi komma tvåa i kvällens musikquiz. Tvekar inte en sekund på att vår bra placering berodde mer på att alla i lokalen var dåliga på att svara rätt, än att vi på något sätt skulle ha varit bra.


X antal cider, öl och vin senare drog vi oss vidare till en annan pub där vi fick oss en ny bästa vän som vi döpte om till "Lillebror-the pub". Han blandade till en specialdrink just för oss, och som plåster på såren för att de inte hade varesig paraplyer eller tomtebloss fick vi en varsin självlysande "drinkpinne".

För att hålla oss PRO-medlemmar vakna så sent på dygnet blev det en Irish coffee, som jag visst såg så rolig ut när jag drack så jag fick pubägaren att fnittra när han gick förbi i baren.

Det blev en väldigt trevlig kväll, med trevligt sällskap och en ny lärdom: Om man träffar en norrlänning som inte kommer från "Jägarna-trakterna" så skrämmer man bort dom genom att slänga ut ett "hit me bössan" citat på tillgjord norrländska.

Trots vår ganska hårda kväll vaknade jag tidigt imorse och gav mig ut på en entimmas morgonjogg/promenad i duggregnet. Helt otroligt skönt, härlig luft, och ingen kyla som det varit på morgnarna. Det var ett himla arbete att försöka att inte mosa någon av alla de sniglar som letat sig ut på vägen. Efter att ha stannat och hjälp en snigel genom att flytta den till sidan av vägen fortsatte jag min joggingtur med lite funderingar. Jag tänkte på hur många som skulle säga att vad gör det för skillnad att rädda en utav sniglarna när det finns så himla många andra, och varför rädda just den. Sen kom jag ihåg något som jag tror jag hört i en film nångång: "for that one it makes a difference". För den lilla snigeln gjorde det skillnad. Ja tänker ni antagligen nu, vad är det för blåst tjej som överhuvudtaget tänker på sånt, och som stannar i regnet för att flytta en snigel. Men ja, det är ännu en sak jag inte kan vänja mig av med, som att göra ljudeffekter i bilen och tänka på tomten när jag ser en skäggig gubbe. För att återigen citera en film: "life is a life- no matter how small". Den tankegången fick mig sedan att fundera vidare på en fråga jag fick för en tid sedan av en vän. Frågan var ungefär denna: Det har hänt en katastrof och 5000 människor är i dödsfara. Du får välja mellan att garanterat rädda en tredjedel av människorna, eller en 30 procents chans att rädda alla, men om du inte lyckas så dör alla. Vad skulle du välja? Min första tanke var att rädda en tredjedel, men efter ytterligare funderingar blev jag mer och mer osäker. Om det finns en chans att rädda alla, skulle man då inte ta den? Jag la här till ytterligare en faktor, att, i det senare valet, om jag misslyckas och alla dör så dör även jag. Detta gör då för mig valet lite enklare. När du inte bara spelar med andras liv, utan även ditt eget så skulle nog iaf jag välja det senare valet. På något sätt ger det en större "tillåtelse" att chansa med andras liv när jag vet att jag även satsar mitt eget. Ja, hm, det var lite konstiga och djupa funderingar att ha så tidigt på morgonen.

Senare på dagen tittade solen fram och jag och moster Gunnel tog en promenad ut, i vad som kändes som underbart sommarväder, i skärgården och köpte glass.
Nu på kvällen grillade vi hemma hos henne och det var en härlig känsla att kunna sitta ute i linne klockan åtta på kvällen med en Cuba libre och en tallrik med nygrillad kyckling, salladslök, majs, tzatziki och pestopotatissallad.

Ytterligare en vecka är avklarad på nya jobbet. Eller ja, en halvvecka då eftersom det är Kristi flygare idag och jag är ledig imorgon och slutade tolv igår.

Nu ska jag redogöra för gårdagen och varnar att det kommer bli ett ganska så negativt stycke att läsa.
Igår var en sån dag där jag helt enkelt lät bli att försöka se det positiva och motivera upp mig till ett glatt humör. Jag var fruktansvärt irriterad och tyckte att jag var värd att få vara det. Skulle ta 11.57 tåget hem från Arvika med byte till buss i Karlstad. På grund av spårreparationer blev det dock istället buss mellan Arvika och Kil, och när jag efter 45 minuter satt på tåget från Kil till Karlstad visade det sig att tåget inte kunde köra på grund av tekniska fel. Efter en tids väntan började hungern smyga sig på och med det kom irritationshumöret. Tillslut visade det sig att vi fick byta till ett annat tåg och när alla tagit sig över till det så begav det sig äntligen mot Karlstad. När vi väl kom fram till Karlstad så hade jag missat min buss till Kristinehamn, var så hungrig och irriterad så jag kände för att bete mig som en tjurig tonåring och leta reda på en dörr bara för att kunna smälla igen den och ställa mig och hoppa upp och ner på samma ställe och svära som aldrig förr. Var även nära att drämma till sibyllapersonalen som snålade med tillbehören till min välbehövda hamburgare, men jag höll mig snäll. Efter att ha slängt i mig hamburgaren och en godispåse började humöret bli lite bättre och tillslut kom jag även hem till Kristinehamn. På kvällen kom Linda hit och åt lite räkor, sallad, tzatziki och nybakad dinkel/rosmarinbaguette. Ett eller annat glas vin slank även ner och humöret var tillbaka någorlunda mot det normala när hon, senare på kvällen, lämnade mig ensam med kissarna.


Idag fick jag en sovmorgon på två timmar och har sedan haft en ganska effektiv dag. Vaknade av mig själv vid tjugo i sju och gav mig ut på en liten morgonjogg. Efter morgonens rågflingsgröt, och efter att ha tagit itu med veckans disk som jag visst halkat efter med under mina pendlingsdagar, bakade jag rosmarin/basilika bröd och kanelmuffins, gav garderoben en rensning och plockade lite i lägenheten.
Ikväll blir det nån god mat i Karlstad och Iron Man 2 på bio.

Veckans lärdom: Ytterligare övertygelse att det inte är bra för ens psyke att tågpendla under en längre period.
Veckans Murphys law bevis: Glömde solglasögonen hemma, satt i fodret i jackan och det blev strålande väder och varmt.

Ja, nu var det ännu en gång längesen jag tog mig för att skriva här. Men här kommer en liten uppdatering om senaste tidens händelser och funderingar.

Valborgsmässoafton spenderade jag och Linda i Motala där vi lagade en överrasknings födelsedagsmiddag till mamma som fyllde år dagen innan, och åt och drack lite mer än vad som kanske är nyttigt.

Efter att jag och Linda snarkat ikapp i en dubbelsäng blev det frukost, och runt halv elva hade pensionärparet Therese och Linda hunnit med att gå på Godegårdsmarken och smälla i sig massa marknadsgodis.

På sistone har jag tyvärr även återigen blivit påmind om att ärlighet, respekt och omtänksamhet inte alltid ges tillbaka från de man ger det till, vilket gör mitt kommande miljöombyte väldigt lockande.

I måndags var första dagen på mitt nya arbete i Arvika. Snälla Linda fortsatte sina handledarplikter genom att gå upp extra tidigt den måndagen för att skjutsa mig till tåget och ge mig en lycka till-kram. Väldigt uppskattat! Strax efter halv åtta kom jag fram och lyckades, kors i taket, hitta rätt väg till jobbet på en gång (vilket iofs inte var så svårt för att det visade sig vara nästan bara runt hörnet från stationen). Efter en vecka på nya jobbet har jag känslan av att jag kommer trivas väldigt bra med mina arbetsuppgifter, mina nya kollegor, och min snart nya stad.
Jag har även lärt mig att tåget nästan alltid är försenat, att tågförarna måste stanna och fylla i en blankett vid varje signal som visar rött när det är signalfel (vilket det verkar vara ofta), att hög musik i hörlurarna är ett måste på tåget från Kil till Arvika då det kommer på en man som verkar göra desperata försök att, vad det låter som, harkla upp en hårboll.
En fundering jag haft på sistone har varit bl.a. hur det kommer sig att en målare väljer att ha vita blåkläder. Kanske de vill märka om de får färg på sig, eller kanske hoppas de spilla ut en färghink över sig och på så sätt få en originell klädsel som ingen annan målare har. En annan fundering gäller återigen Murphys law och min tro att detta är en absolut sanning. Vilken annan förklaring finns till att den dagen du skulle behöva att tåget är lite försenat så kommer det i tid, eller att när du ska låna bok två i en serie på tre böcker är det den just den boken som redan är utlånad, eller om du tar på dig stövlar behöver du inte gå i geggamojja, men glömmer du dom så hamnar du i lervälling. Det verkar helt enkelt vara så att man får lura sig till det man vill ha. Vill du t.ex. ha sol så ta inte med dig solglasögon och ta med dig paraplyet.
Dagens råd får bli att om du är stark och självsäker, spendera inte ditt liv med att trycka ner andra, utan hjälp dem istället att se det bra i sig själva.