lördag 15 maj 2010

Gårdagen tillbringade jag bland annat med att sitta på arbetsförmedlingen, för förhoppningsvis sista gången, och krångla med bohagstransport och pendlingsstöd. Något som jag trodde bara skulle bli en snabb fråga drog ut nästan en timme och saker hade inte klarnat mer när jag äntligen kom därfrån. Men igår var en dag då jag inte lät sådana saker, eller åsynen av sårande människor, dra ner mitt bra humör utan jag tänkte bara att ja va tråkigt livet vore om allt vore lätt, och gick vidare med dagen.
Senare på eftermiddagen ramlade två av mina goa vänner in i lägenheten. Efter ett glas vin och en baileys tog vi oss ner till mastmagasinet och after work där vi slöt ihop oss med lite mer vänner och, proppmätta och alkoholfyllda, lyckades vi komma tvåa i kvällens musikquiz. Tvekar inte en sekund på att vår bra placering berodde mer på att alla i lokalen var dåliga på att svara rätt, än att vi på något sätt skulle ha varit bra.


X antal cider, öl och vin senare drog vi oss vidare till en annan pub där vi fick oss en ny bästa vän som vi döpte om till "Lillebror-the pub". Han blandade till en specialdrink just för oss, och som plåster på såren för att de inte hade varesig paraplyer eller tomtebloss fick vi en varsin självlysande "drinkpinne".

För att hålla oss PRO-medlemmar vakna så sent på dygnet blev det en Irish coffee, som jag visst såg så rolig ut när jag drack så jag fick pubägaren att fnittra när han gick förbi i baren.

Det blev en väldigt trevlig kväll, med trevligt sällskap och en ny lärdom: Om man träffar en norrlänning som inte kommer från "Jägarna-trakterna" så skrämmer man bort dom genom att slänga ut ett "hit me bössan" citat på tillgjord norrländska.

Trots vår ganska hårda kväll vaknade jag tidigt imorse och gav mig ut på en entimmas morgonjogg/promenad i duggregnet. Helt otroligt skönt, härlig luft, och ingen kyla som det varit på morgnarna. Det var ett himla arbete att försöka att inte mosa någon av alla de sniglar som letat sig ut på vägen. Efter att ha stannat och hjälp en snigel genom att flytta den till sidan av vägen fortsatte jag min joggingtur med lite funderingar. Jag tänkte på hur många som skulle säga att vad gör det för skillnad att rädda en utav sniglarna när det finns så himla många andra, och varför rädda just den. Sen kom jag ihåg något som jag tror jag hört i en film nångång: "for that one it makes a difference". För den lilla snigeln gjorde det skillnad. Ja tänker ni antagligen nu, vad är det för blåst tjej som överhuvudtaget tänker på sånt, och som stannar i regnet för att flytta en snigel. Men ja, det är ännu en sak jag inte kan vänja mig av med, som att göra ljudeffekter i bilen och tänka på tomten när jag ser en skäggig gubbe. För att återigen citera en film: "life is a life- no matter how small". Den tankegången fick mig sedan att fundera vidare på en fråga jag fick för en tid sedan av en vän. Frågan var ungefär denna: Det har hänt en katastrof och 5000 människor är i dödsfara. Du får välja mellan att garanterat rädda en tredjedel av människorna, eller en 30 procents chans att rädda alla, men om du inte lyckas så dör alla. Vad skulle du välja? Min första tanke var att rädda en tredjedel, men efter ytterligare funderingar blev jag mer och mer osäker. Om det finns en chans att rädda alla, skulle man då inte ta den? Jag la här till ytterligare en faktor, att, i det senare valet, om jag misslyckas och alla dör så dör även jag. Detta gör då för mig valet lite enklare. När du inte bara spelar med andras liv, utan även ditt eget så skulle nog iaf jag välja det senare valet. På något sätt ger det en större "tillåtelse" att chansa med andras liv när jag vet att jag även satsar mitt eget. Ja, hm, det var lite konstiga och djupa funderingar att ha så tidigt på morgonen.

Senare på dagen tittade solen fram och jag och moster Gunnel tog en promenad ut, i vad som kändes som underbart sommarväder, i skärgården och köpte glass.
Nu på kvällen grillade vi hemma hos henne och det var en härlig känsla att kunna sitta ute i linne klockan åtta på kvällen med en Cuba libre och en tallrik med nygrillad kyckling, salladslök, majs, tzatziki och pestopotatissallad.

5 kommentarer:

  1. Och jag som trodde att jag var ensam om att kryssa mellan sniglar, maskar och små vägpasserande grodor! Har lyft över en och annan snigel till - vad snigeln antagligen uppfattar det som - fel sida av vägen eller stigen. Citatet du skrev om gillade jag - det måste jag lägga på minnet. Från vilken film var det? Minns du?

    Ni verkar ha haft en kul kväll! :)

    SvaraRadera
  2. Haha beror på vilket av citaten du menade =)"Life is a life no matter how small" är från Horton hears a Who =)Barnfilmer har en del vettiga saker att förmedla...;O)

    SvaraRadera
  3. Det citatet är också bra, men det jag framför allt tänkte på var "for that one it makes a difference". Det är så självklart att man först inte ser det... att man inte bara kan utgå från sitt eget perspektiv då man gör en bedömning eller agerar utan att man också måste se det ur andras perspektiv. Det är etik i ett nötskal. :)

    SvaraRadera
  4. Tänk när man äter oxfilé. Då äter man en liten del av en individ.
    När man äter räkor äter man jättemånga individer, livsöden, andras föräldrar, andras barn, kompisar rycks från varandra i en kletig aiolismörja, nersköljda med vitt vin.

    Men jag förstår vad du menar Therese... Jag väjer också för sniglar.

    SvaraRadera
  5. Nej för tusan säg inte så där... tog mig ca 20 år att lära mig äta kräftor o kycklinghalvor just för att det inte gick att tänka bort dem som just en individ.. lättare att försöka förtränga att det är djur man äter när det t.ex är en fläskkotlett... är vegetarian i själen men inte kommit så långt i verkliga livet än...

    SvaraRadera