Ja, nu var det ännu en gång längesen jag tog mig för att skriva här. Men här kommer en liten uppdatering om senaste tidens händelser och funderingar.

Valborgsmässoafton spenderade jag och Linda i Motala där vi lagade en överrasknings födelsedagsmiddag till mamma som fyllde år dagen innan, och åt och drack lite mer än vad som kanske är nyttigt.

Efter att jag och Linda snarkat ikapp i en dubbelsäng blev det frukost, och runt halv elva hade pensionärparet Therese och Linda hunnit med att gå på Godegårdsmarken och smälla i sig massa marknadsgodis.

På sistone har jag tyvärr även återigen blivit påmind om att ärlighet, respekt och omtänksamhet inte alltid ges tillbaka från de man ger det till, vilket gör mitt kommande miljöombyte väldigt lockande.

I måndags var första dagen på mitt nya arbete i Arvika. Snälla Linda fortsatte sina handledarplikter genom att gå upp extra tidigt den måndagen för att skjutsa mig till tåget och ge mig en lycka till-kram. Väldigt uppskattat! Strax efter halv åtta kom jag fram och lyckades, kors i taket, hitta rätt väg till jobbet på en gång (vilket iofs inte var så svårt för att det visade sig vara nästan bara runt hörnet från stationen). Efter en vecka på nya jobbet har jag känslan av att jag kommer trivas väldigt bra med mina arbetsuppgifter, mina nya kollegor, och min snart nya stad.
Jag har även lärt mig att tåget nästan alltid är försenat, att tågförarna måste stanna och fylla i en blankett vid varje signal som visar rött när det är signalfel (vilket det verkar vara ofta), att hög musik i hörlurarna är ett måste på tåget från Kil till Arvika då det kommer på en man som verkar göra desperata försök att, vad det låter som, harkla upp en hårboll.
En fundering jag haft på sistone har varit bl.a. hur det kommer sig att en målare väljer att ha vita blåkläder. Kanske de vill märka om de får färg på sig, eller kanske hoppas de spilla ut en färghink över sig och på så sätt få en originell klädsel som ingen annan målare har. En annan fundering gäller återigen Murphys law och min tro att detta är en absolut sanning. Vilken annan förklaring finns till att den dagen du skulle behöva att tåget är lite försenat så kommer det i tid, eller att när du ska låna bok två i en serie på tre böcker är det den just den boken som redan är utlånad, eller om du tar på dig stövlar behöver du inte gå i geggamojja, men glömmer du dom så hamnar du i lervälling. Det verkar helt enkelt vara så att man får lura sig till det man vill ha. Vill du t.ex. ha sol så ta inte med dig solglasögon och ta med dig paraplyet.
Dagens råd får bli att om du är stark och självsäker, spendera inte ditt liv med att trycka ner andra, utan hjälp dem istället att se det bra i sig själva.