Idag var sista dagen på min praktik. Kändes lite vemodigt att tömma mitt skrivbord, lämna tillbaka kortet och säga hej då till alla. Hoppas att jag kommer trivas lika bra på min nya arbetsplats som jag har gjort här med alla underbart roliga och duktiga människor. Jag ska sitta på stranden i Arvika i sommar med min Kristinehamns handduk och min "Kristinehamn, en stad att sakna"-badboll och läsa ur min poesibok (alla mina fina avskedspresenter) och tänka på mina gamla arbetskamrater. Godiset, som snälla Eddie snappade upp att jag hade lite behov av idag och köpte till mig, finns nog tyvärr inte kvar då, men minnet av att en karl faktiskt kan lyssna på vad man säger och lägga det på minnet kommer finns kvar.

Idag har jag haft lite funderingar på om det är "normalt" att, varje gång man ser en gubbe med stort skägg, tänka Nämen är det jultomten, eller varje gång man ser en långtradare höra ett Traaaansformers i huvudet, eller att inte kunna köra bil utan att göra ljudeffekter i kurvor och inbromsningar. Det här är nämligen vanor som jag inte verkar kunna bli av med. Jag får nog acceptera att en del av mig antagligen har ett sätt som en 6-åring eller att jag bara helt enkelt har för lite att tänka på.