Vilken underbar känsla att vakna av sig själv, slå upp ögonen, titta på klockan och märka att man faktiskt har lyckats sova till åtta. Detta är en prestation för mig som annars har svårt att hålla mig i sängen längre än till klockan sex på morgonen. Jag bestämde mig för att inte bli nedstämd av att solen inte sipprade in genom persiennerna den här morgonen, och efter att ha gosat lite med min svarta katt Gizmo, som har kommit in i en övergosig period där matte inte får gå en meter utan att ha honom runt fötterna,

upptäckt att det inte fanns någon ledig tvättid till mig idag och tagit mig ett stort glas färkpressad juice med riven ingefära (mums), begav jag mig ut på en liten morgonjogg. Under dagens morgonjogg märkte jag att jag blivit del av en gemenskap jag inte helt räknat med. Så som motorcyklister, lastbilschaufförer och båtägare, som jag tidigare lagt märke till alla har sina egna gemenskaper, där det ska hälsas på vägarna och på sjön när man möter en likasinnad, så är de även med morgonjoggare och morgonpromenerare. Den här upptäckten gav mig en trevlig känsla som hjälpte till att motverka den effekt som det mulna vädret ger på motivationen att vara ute. Det här har blivit min stund för avslappning, att inte behöva tänka på vad man borde göra, allt som ligger framför en, utan bara ha hög musik i hörlurarna, känna den friska luften och, förutom enstaka andra morgonpigga personer, vara själv på vägen. Underbart! Satt mig sedan i soffan med en stor skål med filmjölk och egen ihopplockad musli från Coop (ännu en nygjord bra upptäckt av mig) och tittade lite på nyheterna. Fick nämligen igår en chockartad upptäckt om hur stressad och upptagen jag har varit på sistone - jag hade helt missat vulkanutbrottet på Island. Efter många funderingar på hur detta kan vara möjligt, kom jag fram till att jag har hetsat runt alldeles för mycket de senaste veckorna och att det får vara slut med det nu.
Idag tror jag att jag ska se om jag kan fördriva lite tid i sällskap av mina kära brorsbarn.