Jaha, då har jag återigen varit dålig på att uppdatera min blogg...

Vad har jag haft för mig sedan jag skrev förra gången tro.
Förra helgen blev det lördags PRO-frukost på balkongen i Lindas trevliga sällskap efter en timmes morgonjogg, på kvällen hamnade jag och moster Gunnel på en rolig födelsedagsfest, och på söndagen var det 2års kalas för världens goaste Milia i Degerfors.

Den här helgen skulle jag ta det lugnt men det slutade med att jag återigen hamnade på en födelsedagsfest och sedan i ett öltält och fick i mig alldeles för mycket vin, drinkar, öl och cider, och härjade runt mer än planerat. I söndags åkte jag och Jenny till Bergvik och Ikea där jag shoppade lite till min nya lägenhet och fick dämpa bakfyllehungern med kycklingfilé med pommes och bearnaisesås. Direkt därifrån bar det av till 13års kalas där jag fick skratta lite åt min roliga släkt och prova att sjunga ja må hon leva med basröst medan min morbror försökte sjunga som en tjej. Allt för att jag skulle slippa vara den enda tjejrösten bland en massa karlröster i vår "fina" sång. Efter att ha satt i mig två portioner smörgåstårta och lite kladdkaka bar det av hemåt för lite packning innan kvällsbesök för hemlagad pizza och film. Förutom en pizza med allt vi kunde komma på som fyllning slank det även ner en hel del godis, och jag kan säga att jag efter allt det ätandet fortfarande var mätt när det var dags för thailunch idag.

Ligger just nu i min säng, i mitt vinröda sovrum med grönt golv i min nya lägenhet i Arvika, och funderar på det här med Murphys law. Sängen är det enda förutom kissarna, lite småsaker, mat och blommor som fick följa med på mitt o Lindas flyttlass tidigare ikväll. Resten kommer med flyttgubbarna imorgon bitti.
Så, Murphys law... Idag har varit en sådan dag där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt att allt går åt helskotta. Imorse ringde jag till flyttfirman direkt när de öppnade klockan åtta på morgonen för att få veta ungefär vilken tid de menar när de säger att de ska komma på eftermiddagen. Fick beskedet att de hade jättekrångel med en flytt i Karlstad och att de antagligen inte skulle hinna flytta mina saker under dagen utan ville komma senare under veckan. Eftersom jag tagit semester idag för att flytta så kändes det inte så överdrivet roligt men ok vad ska man göra. Men de lovade att de skulle ringa runt nio halv tio och berätta hur det skulle bli. Jaha tänkte jag och började ta det lite lugnt med rensandet och packandet och ordna kattbur osv eftersom de säkerligen skulle komma sent, om ens alls idag, och tog en liten avslappningspromenad i solen och gick till thai för att äta lite lunch med mina gamla arbetskamrater, DUMT av mig. Vid halv tolv ringer flyttnissarna och upplyser mig om att de kommer senast klockan två. Oj jippie väntade de sig nog då, men alltid så snälla Therese fick faktiskt lite små tuppjuck på dessa velpellar. Tänkte att då får det bli en snabblunch då och skynda hem och packa vidare och ordna allt. Men då hade dessutom en hel skola i Kristinehamn bestämt sig för att äta på thai just idag, vilket innebar en kö långt ut på parkeringen för att få mat. Är inte det ett praktexempel på lagen om alltingets maximala jävelskap? För att fortsätta på bevisningen av att denna lag faktiskt existerar bestämde sig min mobilladdare att sluta fungera. Nu gäller det bara att hoppas att det lilla batteriet som är kvar i mobilen håller till imorn bitti så larmet går så jag slipper försova mig när flyttgubbarna kommer. För om jag någon gång ska vakna sent så ska det väl vara den gången jag behöver vakna tidigt.
Hittade 34 hål i väggen i min lilla hall. Ser ut som om någon kan ha roat sig med att skjuta med hagelgevär, men det räckte visst inte för att hyresvärden skulle anse att det var värt att ge mig nya tapeter.

Nej nu ska jag sluta med det negativa och försöka skriva om lite positiva saker också. Jenny kom och var snäll och hjälpte mig att packa, så det gick ganska snabbt. Otroligt vad mycket saker man har. En av flyttgubbarna såg mina tavlor, gav mig massa beröm och ville göra en beställning, vilket jag blev lite glad för =).
Snälla Linda hjälpte mig att hämta släpvagn, bära säng och lådor och katter och köra mig till Arvika och bära upp allt i lägenheten. Blev lite kall pizza i bilen som färdkost, och ett test av min grannpizzerias kycklingsallad som belöning efter allt vårt flängande. Och jag, som varit så orolig för hur mina små lurvar ska hantera ytterliggare en flytt, blev glatt överraskad när en av dom började traska runt på upptäcksfärd med svansen i vädret efter bara en lite kort stund tryckande under sängen.
Bilderna verkar inte riktigt vilja laddas upp här idag så jag får göra ett senare försök med det. Nu ska jag försöka sova min första natt i mitt vinröda sovrum (som förhoppningsvis snart blir vitt) och hoppas att jag vaknar i tid imorgon bitti.

Gårdagen tillbringade jag bland annat med att sitta på arbetsförmedlingen, för förhoppningsvis sista gången, och krångla med bohagstransport och pendlingsstöd. Något som jag trodde bara skulle bli en snabb fråga drog ut nästan en timme och saker hade inte klarnat mer när jag äntligen kom därfrån. Men igår var en dag då jag inte lät sådana saker, eller åsynen av sårande människor, dra ner mitt bra humör utan jag tänkte bara att ja va tråkigt livet vore om allt vore lätt, och gick vidare med dagen.
Senare på eftermiddagen ramlade två av mina goa vänner in i lägenheten. Efter ett glas vin och en baileys tog vi oss ner till mastmagasinet och after work där vi slöt ihop oss med lite mer vänner och, proppmätta och alkoholfyllda, lyckades vi komma tvåa i kvällens musikquiz. Tvekar inte en sekund på att vår bra placering berodde mer på att alla i lokalen var dåliga på att svara rätt, än att vi på något sätt skulle ha varit bra.


X antal cider, öl och vin senare drog vi oss vidare till en annan pub där vi fick oss en ny bästa vän som vi döpte om till "Lillebror-the pub". Han blandade till en specialdrink just för oss, och som plåster på såren för att de inte hade varesig paraplyer eller tomtebloss fick vi en varsin självlysande "drinkpinne".

För att hålla oss PRO-medlemmar vakna så sent på dygnet blev det en Irish coffee, som jag visst såg så rolig ut när jag drack så jag fick pubägaren att fnittra när han gick förbi i baren.

Det blev en väldigt trevlig kväll, med trevligt sällskap och en ny lärdom: Om man träffar en norrlänning som inte kommer från "Jägarna-trakterna" så skrämmer man bort dom genom att slänga ut ett "hit me bössan" citat på tillgjord norrländska.

Trots vår ganska hårda kväll vaknade jag tidigt imorse och gav mig ut på en entimmas morgonjogg/promenad i duggregnet. Helt otroligt skönt, härlig luft, och ingen kyla som det varit på morgnarna. Det var ett himla arbete att försöka att inte mosa någon av alla de sniglar som letat sig ut på vägen. Efter att ha stannat och hjälp en snigel genom att flytta den till sidan av vägen fortsatte jag min joggingtur med lite funderingar. Jag tänkte på hur många som skulle säga att vad gör det för skillnad att rädda en utav sniglarna när det finns så himla många andra, och varför rädda just den. Sen kom jag ihåg något som jag tror jag hört i en film nångång: "for that one it makes a difference". För den lilla snigeln gjorde det skillnad. Ja tänker ni antagligen nu, vad är det för blåst tjej som överhuvudtaget tänker på sånt, och som stannar i regnet för att flytta en snigel. Men ja, det är ännu en sak jag inte kan vänja mig av med, som att göra ljudeffekter i bilen och tänka på tomten när jag ser en skäggig gubbe. För att återigen citera en film: "life is a life- no matter how small". Den tankegången fick mig sedan att fundera vidare på en fråga jag fick för en tid sedan av en vän. Frågan var ungefär denna: Det har hänt en katastrof och 5000 människor är i dödsfara. Du får välja mellan att garanterat rädda en tredjedel av människorna, eller en 30 procents chans att rädda alla, men om du inte lyckas så dör alla. Vad skulle du välja? Min första tanke var att rädda en tredjedel, men efter ytterligare funderingar blev jag mer och mer osäker. Om det finns en chans att rädda alla, skulle man då inte ta den? Jag la här till ytterligare en faktor, att, i det senare valet, om jag misslyckas och alla dör så dör även jag. Detta gör då för mig valet lite enklare. När du inte bara spelar med andras liv, utan även ditt eget så skulle nog iaf jag välja det senare valet. På något sätt ger det en större "tillåtelse" att chansa med andras liv när jag vet att jag även satsar mitt eget. Ja, hm, det var lite konstiga och djupa funderingar att ha så tidigt på morgonen.

Senare på dagen tittade solen fram och jag och moster Gunnel tog en promenad ut, i vad som kändes som underbart sommarväder, i skärgården och köpte glass.
Nu på kvällen grillade vi hemma hos henne och det var en härlig känsla att kunna sitta ute i linne klockan åtta på kvällen med en Cuba libre och en tallrik med nygrillad kyckling, salladslök, majs, tzatziki och pestopotatissallad.

Ytterligare en vecka är avklarad på nya jobbet. Eller ja, en halvvecka då eftersom det är Kristi flygare idag och jag är ledig imorgon och slutade tolv igår.

Nu ska jag redogöra för gårdagen och varnar att det kommer bli ett ganska så negativt stycke att läsa.
Igår var en sån dag där jag helt enkelt lät bli att försöka se det positiva och motivera upp mig till ett glatt humör. Jag var fruktansvärt irriterad och tyckte att jag var värd att få vara det. Skulle ta 11.57 tåget hem från Arvika med byte till buss i Karlstad. På grund av spårreparationer blev det dock istället buss mellan Arvika och Kil, och när jag efter 45 minuter satt på tåget från Kil till Karlstad visade det sig att tåget inte kunde köra på grund av tekniska fel. Efter en tids väntan började hungern smyga sig på och med det kom irritationshumöret. Tillslut visade det sig att vi fick byta till ett annat tåg och när alla tagit sig över till det så begav det sig äntligen mot Karlstad. När vi väl kom fram till Karlstad så hade jag missat min buss till Kristinehamn, var så hungrig och irriterad så jag kände för att bete mig som en tjurig tonåring och leta reda på en dörr bara för att kunna smälla igen den och ställa mig och hoppa upp och ner på samma ställe och svära som aldrig förr. Var även nära att drämma till sibyllapersonalen som snålade med tillbehören till min välbehövda hamburgare, men jag höll mig snäll. Efter att ha slängt i mig hamburgaren och en godispåse började humöret bli lite bättre och tillslut kom jag även hem till Kristinehamn. På kvällen kom Linda hit och åt lite räkor, sallad, tzatziki och nybakad dinkel/rosmarinbaguette. Ett eller annat glas vin slank även ner och humöret var tillbaka någorlunda mot det normala när hon, senare på kvällen, lämnade mig ensam med kissarna.


Idag fick jag en sovmorgon på två timmar och har sedan haft en ganska effektiv dag. Vaknade av mig själv vid tjugo i sju och gav mig ut på en liten morgonjogg. Efter morgonens rågflingsgröt, och efter att ha tagit itu med veckans disk som jag visst halkat efter med under mina pendlingsdagar, bakade jag rosmarin/basilika bröd och kanelmuffins, gav garderoben en rensning och plockade lite i lägenheten.
Ikväll blir det nån god mat i Karlstad och Iron Man 2 på bio.

Veckans lärdom: Ytterligare övertygelse att det inte är bra för ens psyke att tågpendla under en längre period.
Veckans Murphys law bevis: Glömde solglasögonen hemma, satt i fodret i jackan och det blev strålande väder och varmt.

Ja, nu var det ännu en gång längesen jag tog mig för att skriva här. Men här kommer en liten uppdatering om senaste tidens händelser och funderingar.

Valborgsmässoafton spenderade jag och Linda i Motala där vi lagade en överrasknings födelsedagsmiddag till mamma som fyllde år dagen innan, och åt och drack lite mer än vad som kanske är nyttigt.

Efter att jag och Linda snarkat ikapp i en dubbelsäng blev det frukost, och runt halv elva hade pensionärparet Therese och Linda hunnit med att gå på Godegårdsmarken och smälla i sig massa marknadsgodis.

På sistone har jag tyvärr även återigen blivit påmind om att ärlighet, respekt och omtänksamhet inte alltid ges tillbaka från de man ger det till, vilket gör mitt kommande miljöombyte väldigt lockande.

I måndags var första dagen på mitt nya arbete i Arvika. Snälla Linda fortsatte sina handledarplikter genom att gå upp extra tidigt den måndagen för att skjutsa mig till tåget och ge mig en lycka till-kram. Väldigt uppskattat! Strax efter halv åtta kom jag fram och lyckades, kors i taket, hitta rätt väg till jobbet på en gång (vilket iofs inte var så svårt för att det visade sig vara nästan bara runt hörnet från stationen). Efter en vecka på nya jobbet har jag känslan av att jag kommer trivas väldigt bra med mina arbetsuppgifter, mina nya kollegor, och min snart nya stad.
Jag har även lärt mig att tåget nästan alltid är försenat, att tågförarna måste stanna och fylla i en blankett vid varje signal som visar rött när det är signalfel (vilket det verkar vara ofta), att hög musik i hörlurarna är ett måste på tåget från Kil till Arvika då det kommer på en man som verkar göra desperata försök att, vad det låter som, harkla upp en hårboll.
En fundering jag haft på sistone har varit bl.a. hur det kommer sig att en målare väljer att ha vita blåkläder. Kanske de vill märka om de får färg på sig, eller kanske hoppas de spilla ut en färghink över sig och på så sätt få en originell klädsel som ingen annan målare har. En annan fundering gäller återigen Murphys law och min tro att detta är en absolut sanning. Vilken annan förklaring finns till att den dagen du skulle behöva att tåget är lite försenat så kommer det i tid, eller att när du ska låna bok två i en serie på tre böcker är det den just den boken som redan är utlånad, eller om du tar på dig stövlar behöver du inte gå i geggamojja, men glömmer du dom så hamnar du i lervälling. Det verkar helt enkelt vara så att man får lura sig till det man vill ha. Vill du t.ex. ha sol så ta inte med dig solglasögon och ta med dig paraplyet.
Dagens råd får bli att om du är stark och självsäker, spendera inte ditt liv med att trycka ner andra, utan hjälp dem istället att se det bra i sig själva.