Och så var det lördag.. Klockan är sex på morgonen och jag har legat vaken en stund och funderat på vad som kan vara bra med att vakna så tidigt när det är helg. Ta en morgonjogg känns för tillfället inte aktuellt då regnet dundrar ner utanför fönstret, men jag får i allafall en lång dag att hitta på saker på. Tror jag ska ge mig på sovrummet och se till att det blir helt färdigmålat idag. Efter viss tveksamhet beväpnade jag mig, igår kväll, med ett glas rödvin, en 10 liters färghink och en roller och såg till att ordna bort alla spår av de vinröda tapeterna i sovrummet. Det är dock ännu väldigt flammigt och fläckigt och bakom gardinerna, som blev lite provisoriskt uppsatta inför inflyttningsfesten förra helgen, finns det nog fortfarande lite spår av de vinröda tapeterna. Vem som kommer på tanken att sätta upp vinröda tapeter i ett rum med grön korkmatta och beigea medaljongtapeter på garderobsdörrarna är för mig ett mysterium.

Har även legat och funderat lite på hur det kommer sig att expediten i disken på coop automatiskt antog att jag handlade sushi för två när jag köpte åtta bitar igår. Han packade ner två par pinnar, två wasabipåsar och två ingefäraburkar. Hm, är det så att det helt enkelt inte är tänkbart att någon kan sitta själv och äta sushi en fredagkväll, eller såg jag kanske inte ut som någon som kunde få i sig åtta små sushibitar. Wasabi och ingefära äter jag visst för två, men fortsätter han på samma sätt så får jag iaf ett bra ätpinnlager i lådan.

Nej nu ska jag nog ge mig ut på en liten morgonjogg ändå för nu dundrar inte regnet lika mycket utanför.

Det blev ingen morgonjogg, men efter att ha målat lite i sovrummet, ätit goda frallor med leverpastej och en skål fil och flingor tog jag mig en promenad. Vitprickig, med rufsigt hår och i joggingkläder bestämde jag mig för att ta promenaden förbi Lidl och köpa lite billiga jordgubbar. Tidigt en lördag morgon kanske det ändå inte är så mycket folk där, som man behöver visa sig för när man ser ut som en trasdocka, tänkte jag. Fel! Promenaden gick lite snabbare än jag tänkt så var utanför Lidl strax innan de öppnade, och det stod redan lite folk och väntade utanför så jag ställde mig där. Till min förvåning kom det fler och fler, och när jag tittade upp och såg min avspegling i lidldörrarna upptäckte jag något roligt. Jag stod där med en stort flin på läpparna när det gick upp för mig att PRO-Tess var stående nästan först i en jättekö med pensionärer, tidigt en lördags morgon och väntade på att Lidl skulle öppna sina dörrar. En ny PRO-höjdpunkt för mig kanske? Sedan öppnades dörrarna och jag märkte att jag inte är en så rutinerad pensionär ändå, när jag helt plötsligt nästan blir nertrampad av en grupp människor, som i vanliga fall inte brukar se ut att kunna röra sig så snabbt. Min enda tanke var: "Oh my god, it's a stampede!!", och såg nog lite rolig ut när jag fnittrade lite för mig själv. De sprang till korgarna och rusade ner längs hyllorna. Jag funderade och funderade på vad som skulle kunna vara anledningen till denna hets, tills jag upptäckte att det visst var så att mer än jag var sugna på jordgubbar denna morgon.

Nu jädrar är jag igång med det här med bloggande! Kanske är det så att det är första dagen på länge som jag inte har stressat runt som en virrhöna.
Dagen har rullat på och det har varit soligt och regnigt om vartannat. Under en solperiod tog jag en promenad till, och gick nu förbi Ica och handlade lite inför morgondagens grillning och kvällens "moffamys". Lyckades visst med tvättbokningen och efter vissa funderingar över hur de gamla tvättmaskinerna egentligen fungerade fick jag äntligen lite tvätt tvättad. Lyckades dock att göra det jag bara har väntat på att göra sedan jag flyttade in i en lägenhet med en dörr som låser sig automatiskt när man stänger dörren, jag låste mig ute. Efter några sekunders panikkänslor kom jag på att Anna fått en av mina extranycklar och kunde pusta ut. Eftersom Anna bor bara strax nedanför här så var jag ganska snart inne i lägenheten igen. Nu kommer jag förhoppningsvis kolla extra många gånger så att jag verkligen har nycklarna med mig.

Jag som har varit lite anti all bröllopshysteri hamnade trots allt framför tvn när bröllopet visades. Jag satt t.o.m. och snyftade innan Victoria ens kom in i kyrkan. Men ja, är man tjej så är man.

Jag har även varit duktig och bakat två fullkornsdinkellimpor med färsk basilika, rosmarin och fetaost. Luktar så gott i lägenheten när det har varit bakning på gång.
Nu har jag just ätit lite tacos, tagit kvällens första glas rödvin och sitter och funderar på om jag ska ge mig på godispåsen.

Då var det fredag!
Gick direkt från jobbet till affären där jag inhandlade en stor godispåse, chips och sushi och skyndade mig hem för lite fredagsmys med katterna.
Innehållet i godispåsen hade minskat betydligt när jag kom innanför dörren här hemma. Är det helg så är det.
Efter att ha sparkat av mig skorna och gett katterna lite fredagsmysmat satt jag mig i soffan med ett glas rödvin och en tallrik sushi. Det där med pinnar orkade jag inte helt med idag, så efter lite krångel blev det till att äta med händerna istället vilket jag tycker man kan få göra med rå fisk, stelt ris och massa wasabi så det svider i näsan.

Gjorde ännu ett försök att boka tvätt-tid genom att gå ner i vår "skräckfilmsscenariekällarkorridor", hålla upp ett kort framför en apparat tills det piper och försöka lista ut hur man bokar och vad som är tvättstuga 1 och 2. Ska bli intressant att se om jag kommer in imorgon när jag går ner för att tvätta.

Så vad har hänt mer tro.
Förra helgen var det inflyttningsfest och min lägenhet blev invaderad av mina goa vänner, min goa släkt och mina nya vänner här.


Efter massa mat, snacks, öl, cider, baileyskaffedrinkar och babbel knallade vi neråt stan och Olssons brygga för att se vad Arvikas uteliv har att komma med. Blev återigen påmind om att det här med festande och krogen inte riktigt är min grej längre nu när PRO-tess har tagit över. Men det var ett stort uteställe, massa folk (dock en lite låg medelålder för att man skulle känna sig som hemma) och trevligt att få dansa och tjoa lite med vännerna. Efter en raggarburgare från ett stånd utanför där de var så värmländska så t.o.m. skylten sa Körv me brö gick vi hemåt för att tränga ner oss i de sovplatser som fanns. Morbror Jan fick stora soffan, moster Gunnel hade som tur var tagit med sig en extrasäng, Jenny fick min säng, Linda en madrass och jag o Madde delade en madrass. Det vi fick lära oss är att om man är två på en luftmadrass ska man se till att den är ordentligt pumpad. Men måste säga att det var en riktig fnitterframkallare att se Madde studsa som en boll farligt nära madrasskanten fort man rörde sig en centimeter. Det blev inte mycket sömn heller eftersom Linda skulle upp innan sju och åka iväg och skjuta. Strax innan sju blev det därför till att svepa in sig i en filt, koka te och plocka fram lite frukost åt min PRO-vän och efter att ha kramat henne hejdå krypa ner bredvid kusinen på guppmadrassen igen. Efter ca två timmars halvsömn gav vi dock upp och smög upp och åt frukost och städade undan lite medans de andra snarkade vidare. När alla vaknat och lägenheten blivit lite städad gick vi ut för att leta efter bakismat. Det slutade på en restaurang/pizzeria och hamburgertallrikar för nästan allihopa.

Nej, nu ska jag försöka ta mig ur soffan och se om jag ska orka göra ett fredagsryck med att plocka upp lite kartonger innan jag hamnar tillbaka i soffan med en godispåse och ytterligare ett glas vin.

Satt mig just i soffan med en "uj vad jag är duktig" känsla. Vad ska man med karlar till. Känner mig ganska nöjd med mig själv efter att ha fått upp två lampor (de två jag har..kanske ska se till att köpa fler), skruvat upp hyllor, och ställt in tvkanaler utan minsta lilla hjälp av någon av det manliga könet. De som annars har en förmåga att få en att känna sig som en liten dum flicka som inte ska försöka sig på sånt som faktiskt är enkelt. Men iofs, efter alla mina flyttar hade det nog varit illa om jag inte ens lärt mig att sätta upp en lampa själv.
Efter en vecka som Arvikabo har jag nu vågat mig på att ta mig lite irrpromenader innan jobbet, och har än så länge inte virrat bort mig helt. Jag har provat på två utav, vad som verkar som, Arvikas största matbutiker. Den tredje som faktiskt ligger närmast kanske jag ska ge mig på imorgon om jag hinner mellan jobbet och mitt första plasmagivarbesök i Arvika. Sushi har blivit lite av en standardkvällsmat för mig då jag märkte att coop säljer god sushi (eller shhhuuushi som det även kallas mellan mig och min kollega och relativt nära granne Anna).
I fredags lunchade jag och några av mina nya arbetskamrater i Arvikas stadspark i det fina vädret. Riktigt trevligt!

På kvällen provade jag och Anna after work på The Roof. Köpte man något att dricka för minst 49 kronor fick man en minitallrik och tillgång till buffébordet. Här var det inte riktigt samma som mastis tacobuffé som jag vant mig vid, utan det var sallad, gurk- och morotsstavar, melon, korv, kassler, klyftpotatis, pizzabröd med mögelost och kyckling och köttfärs, nachochips och såser. Eftersom det inte fick plats så mycket på den lilla lilla tallriken blev det många vändor. Men gott var det.
I brist på folk cyklade vi efter två cider hem till mig och invigde min balkong med ytterligare cider och vin och babbel.


På lördag morgon begav jag mig till tågstationen och åkte hem till Kristinehamn för att försöka få undan lite mer i min lägenhet.
När pappa hämtade mig på stationen frågade han mig vart jag tänkt att sova när jag var hemma. För, ja just det, jag har ju en lägenhet i Kristinehamn fortfarande men hade inte tänkt på att jag inte hade någon säng där, och min sovplats hos pappa var visst otillgänglig. Men vad gör man, det blir som det blir är ett uttryck jag hört mycket på jobbet på sistone. Eller som Australiens uttryck "No worries" som jag lärde mig leva efter där. Vad ska man göra tänkte jag, allt löser sig på något sätt. Mitt andra bevis för att jag blivit väldigt snurrig på sistone var när jag och brorsbarnen åkte hem till mig med pannkakor för att äta lite lunch, och jag återigen upptäckte att jag faktiskt inte bor där längre. Men vi gjorde det bästa av situationen och lyckades rota fram en sked, en gaffel, ett glas, en petflaska och hittade en övergiven glasstårta i frysen, sen tog vi med allt ut och hade lite kladdpicnic ute vid lekparken. Vi rullade in glassen i pannkakorna och åt snabbt som tusan innan glassen rann ut i värmen. Men sen, vilka barn tycker inte om att äta glass med händerna så vi kladdade på =) Smutsiga barn är lyckliga barn är min filosofi, och jag skickade hem dom glada med glassfläckar i ansiktet och gräsfläckar på byxorna (oj då). Barn är så himla goa med sina kommentarer. När vi satt ute och kladdade kom Josefine och satt sig bredvid mig, tittade på mig och viskade lite hemligt "ska vi leka sanning eller procent". Haha det är inte lätt att få till allt rätt. Jag gick med på det och valde sanning, eftersom jag var lite osäker på vad procent skulle innebära i hennes lek. Hon frågade om jag hade en pojkvän och när jag svarade som det var att nej det har jag inte så kom söta lilla Jonathan och protesterade högljutt att "JOOO du har ju mig". Kan man annat än smälta? Godingar.


Resten av dagen fick jag ge mig ut på sjön med trevligt sällskap, ett stort leende i ansiktet och en mugg rödvin i handen.
Efter båtturen var Linnea snäll och tog hand om stackars hemlösa mig, och efter en massa velande blev det lite mat på Johanssons uteservering och sen en sovplats på en soffa i Väse. Jag hade ju tänkt bättra på fräknarna på sjön, men det slutade med att jag tillbringade resten av kvällen med att leka nykokt kräfta i Väse. Var en ganska kliig prickig kräfta också efter att ett antal hundra mygg mobiliserat en armé för att äta upp oss ute på en ö tidigare under dagen.

Vaknade av att solen sken in genom fönstret, gick ut och upptäckte deras roliga studsmatta där jag fick hoppa tills jag kände att jag börjar bli en gammal kärring, och flåsande fick vila lite innan jag kunde flytta mig från den. Linneas katt kom och satt sig på studsmattan vilket gjorde att jag inte kunde hindra mig själv från att, för ett ögonblick, fundera på hur långt katten skulle flyga om jag tog sats och hoppade lite mer. Men djurvän som jag är bestämde jag mig för att låta katten vara ifred.

Resten av söndagen var jag i min lägenhet och rensade bland de saker som var kvar tills snälla pappa och brorsbarnen kom och hämtade mig för en roadtrip till Arvika. På vägen frågade Jonathan vad Arviken var för något, så jag fick förklara att det heter Arvika och att det är där faster Therese bor nu. Han tittade på mig med rynkad näsa och fundersam blick och sa "Du vet du, du flyttar mycket du. Först bodde du i gula huset, sen bodde du hos farfar, sen bodde du i ditt hus, och nu flyttar du till arviken. Ska du flytta till farfar igen sen?" haha, ja vart ska man ta vägen efter det här tro.